Vågar du anställa en medarbetare som är 60+?
En 62-åring kan gott och väl stanna på ett nytt jobb i åtta år. Det är betydligt längre än vad en ung medarbetare ofta stannar. Ändå blir äldre ofta inte ens kallade till intervju, varför är det så?
Många arbetssökande upplever att de blir diskriminerade och bortvalda på grund av sin ålder. De berättar att de inte ens får komma på intervju trots att de uppfyller alla krav i uppdragsbeskrivningen. När de senare kontrollerar vem som fick jobbet förstår de ofta inte varför de själva inte ens blev kallade till intervju.
Om vi förväntas arbeta tills vi är 70 år och en person är pigg, alert, erfaren och uppdaterad – är den personen då inte en tillgång? En individ med driv, hunger och vilja kombinerat med massor av erfarenhet och en framgångsrik karriär.
40+
Att anse att vi som är över 40 till 50 år är för gamla är föråldrat men tyvärr väldigt vanligt. Vad beror det på? Är det lönekostnaden som styr? En yngre person är billigare men som oftast inte kan matcha arbetsbeskrivningen, i vissa annonser krävs det så mycket erfarenhet att en ung person omöjligt kan matcha, men företaget vill ändå inte ha en äldre kandidat för de är för dyra, för trötta och ställer för höga krav på arbetsrättigheter.
Erfarenhet eller nyfikenhet?
De flesta vill ha en med några års erfarenhet men inte mer, för då har de inte råd. Det man missar i sammanhanget är att det är dyrare i längden att ha upprepade rekryteringar än att ge 20 procent mer i lön till en som har lång erfarenhet och stannar i tio år.
Det många glömmer är alla fördelar med att anställa en äldre person då man är klokare och mer trygg i sig själv och det finns även stora fördelar med att ha en mix av både unga och äldre medarbetare som kan lära av varandra. Att arbetsgivaravgiften sänks rejält det år en anställd fyller 66 år är ytterligare en positiv sak.
Vilka är dina erfarenheter?
Har du känt dig bortvald på grund av din ålder?
Eller har du anställt någon som är 60+?
